På villovägar.

14 maj , 2017

Jag får börja med att be om ursäkt. Det har varit ett långt uppehåll från bloggen och min lilla nybörjarspalt. Man kan väl säga att det kom en husvagn i vägen.

Nog om detta.

Så vad har jag pysslat med då, förutom att bo in mig i familjens nya husvagn?

Jo jag har vandrat längs de olika linuxdistarnas brokiga stig. För det är en liten smal stig i jämförelse med de stora operativsystemens autostrador.

Det hela började med tips från våra kära medlemmar i podden. Manjaro.

-Testa det, ljöd gossarna i samstämmig kör.

Sagt och gjort. Min Macbook bootade upp och installationen verkade fungera. Men hallå! Språkstödet! Jag vill inte ha ett operativsystem som är på ”svengelska”. Det går fetbort!

Nu när jag ändå skulle radera, enligt min åsikt, ”skiten” så kan jag ju testa något annat. Ubuntu igen kanske? En bootbar pinne skapades och förväntningarna var skyhöga.

FAIL!

Det gick inte att installera! Tusan också. Jag testade tre gånger men fick samma meddelande. Jag slog igen locket och lämnade datorn. Där fick den ligga. I flera veckor faktiskt. Tills en dag i veckan då jag tänkte att där kan den ju inte ligga i sin ensamhet. Med lite omtanke och kärlek så ska vi se om vi inte kan kicka igång den lilla rackaren.

Jag gjorde en ny bootbar pinne med Ubuntu och nu fungerade det. Det måste ha blivit något fel som inte var riktigt rätt på den förra installationen.

Nu uppstår det ett annat problem. Min skärm på Macbook har en grym upplösning. Således är allt på skärmen pyttelitet. Ikoner, menyer och annat ses endast med näsan ritandes fettränder på skärmen. Att ändra upplösningen fungerar ju men jag vill inte ha ett skrivbord som mest kan liknas vid Minecrafts grafik.

Det finns ett skalningsverktyg som fungerar på ett icke tillfredsställande sätt. Text under ikoner mm hänger inte med. De klipps av och enbart halva texten återfinns under ikonen.

Så här kan jag ju inte ha det!

Jag har hört att vissa i min närhet har pratat gott om Gnome fönsterhanterare. Kanske det fungerar bättre?

”sudo apt-get install gnome-shell”

Plötsligt är inget sig likt. Jag har nog aldrig känt mig så vilsen. Gnome desktop är nog helt fantastiskt men det var inget för mig. To much to learn.

Jag vandrade vidare på stigen. Kubuntu var nästa dist som fick den äran att boota upp min dator. Riktigt snyggt! Men återigen är problemet med min högupplösta skärm högst påtagligt. Ikonerna var lätta att öka i storlek. Ett litet reglage i fönstrets nedre kant fixade den biffen. Men ramarna var allt jämt mikroskopiska.


Illustration 1: Skrivbordsskalning! Den magiska knappen

Nu sitter jag återigen med Linux Mint. Den enda disten som jag har testat som verkligen fungerar. En enkel knapptryckning och allt anpassar sig till min supergrymma retinaskärm. Kan det bli bättre?

Mvh Ade

  • Vad då svengelska i Manjaro? Du installerade väl alla svenska språktilläggen från förråden?

    • Ja det gjorde jag. Men vissa menyer hängde inte med.
      Jag håller mig nog till Mint.
      Jag måste begränsa mina valmöjligheter. En sådan som jag mår inte bra av att ha tillgång till massor av varianter. Kanske borde jag emigrera till Nordkorea.

Linuxpodden ©© 2016-2017
%d bloggare gillar detta: